Om boken: år / Den första prosaboken av den auktoritativa litteraturkritikern Valeria Pustovaya är en berättelse utan fiktion. Extremt personliga, dokumentära bevis på den samtidiga upplevelsen av död och moderskap, sorg och firande, förtvivlan och ömhet, infantilism och uppväxt går hand i hand i denna bok. Författaren lyckades visa av sin egen erfarenhet hur sanningen om livet och djupet av lycka hittas vid förbindelsepunkten mellan "svart" och "vitt". Och hur livet i sig utbildar oss samtidigt som vi lär oss att uppfostra våra barn. Den här boken är för dem som är rädda för att förlora och lära sig att vinna. Boken om saknad och kärlek, som är mer medveten och starkare vid den ödesdigra punkten.